Senyum tapi biar ikhlas


Serendipity,
its not that I don't love you anymore. But I don't think I can share too much here now. I've said earlier, I don't know who is reading me right? And chances are they will speculate what I wrote into something else. We've been through all that, and we still have to go through it now. Kita penat kan?

Orang keliling kita tak penat. Kalau macam ni kan, I might as well be hot, famous or brilliant. Baru betul-betul ada sebab untuk diperkatakan.

Mungkin silap pilih kawan, mungkin silap mahu berkawan.
Tak berkawan pun nanti salah. Tak mahu berkawan, lagi lah salah.
Kita senyumkan sahaja.
Takpelah.

Biar apa orang buat kat kita, jangan kita yang buat orang.
Abah dengan Mama ajar jadi ikhlas kan?
And I believe in karma. Remember to be good, always.

I takkan marah, sebab dah tak reti dah nak rasa perasaan itu.
Dah lali. Terlalu banyak kali.
Tapi beringat sendiri lah, kalau boleh jadi kat I, tentu boleh jadi kat mereka juga kan?
Oh. Last.. cemana agaknya boleh tak terfikir yang apa-apa cerita akan sampai kat I semula? Selalunya tak ambil masa lama pun. Hmmm..

I never regret the friends I made. They taught me that not everyone is good.
I never regret the posts I wrote, pictures I posted.
I never regret having you. You remind me of who I am.

We'll talk soon Serendipity. All my love for you.
Till then.

0 Comments:

Post a Comment